Utrymmet verkar vara tomt, även om det i verkligheten är en dynamisk plats fylld med osynlig materia. Magnetospheres - magnetfält som omsluter de flesta planeterna. De slog av kosmiska strålar som släpptes av solen, eller kom från interstellära utrymmen. Funktion som skyddande skal från de farliga effekterna av strålning.
Men de är inte alla lika starka. Venus och Mars saknar denna funktion, medan andra är väldigt olika. NASA studerade noga magnetfältens tillstånd när proberna nått de yttre planeterna och skapade en komplett bild av processen med magnetosfärbildning och kontakt med miljön.
Jorden
Jordens magnetosfär
Framkallad av en ständigt rörlig smält metall inuti planeten. Formen liknar konans glass med en rundad framsida och en förlängd svans vände mot solen.
Ljus skapas nära magnetpolerna. Kanske har den jordbundna magnetosfären påverkat livets bildande.
Merkur
Planeten är utrustad med en kärna med en stor mängd järn, men magnetfältets styrka når bara 1% av jorden. Den komprimeras av intensiv strålning, vilket begränsar dess längd.
Jupiter
Jupiters magnetosfär
Efter solen har den den starkaste och största magnetosfären i systemet, som sträcker sig 12 miljoner miles. Planeten har inte en kärna med smält metall, så magnetfältet bildas av komprimerat flytande metalliskt väte.
En av Jupiters månar Io är också känd för sin vulkanaktivitet och släpper ut partiklar i planetmagnetosfären. De bildar kraftfulla strålningsband och auroror. Den största satelliten har också sitt eget fält, Ganymede (den enda månen).
Saturnus
Saturns magnetosfär
Skalringen har påverkade magnetosfärens form. Molekyler av syre och vatten indunstas från ringarna och frigjorda partiklar. Vissa satelliter bidrar till att fånga dessa partiklar från magnetosfären, men Enceladus (aktiva gejsrar) tvärtom kompletterar reserver.
Uranus
Uranus magnetosfär
Planetens magnetosfär noterades endast 1986 under passagen av Voyager-2. Magnetfältet och axeln är 59 grader bort från inriktningen. Även magnetfältet passerar inte genom planetcentret, så dess kraft förändras brått på ytan.
Neptun
Neptuns magnetosfär
År 1989 flög Voyager-2 till Neptunus. Det noterade också magnetosfärens avvikelse från rotationsaxeln med 47 grader, på grund av vilken skillnaden är i kraft på ytan. Därför visas auroror över hela världen.
Utanför vårt system lyckades vi fixa auroror på bruna dvärgar. Det finns bevis på närvaron av magnetosfären på storskaliga exoplaneter. Men för att bekräfta behöver fler observationer.
