Den första etappen, som kallas Trace Gus Path (TGO), börjar i slutet av denna månad på Baikonur Cosmodrome i Kazakstan. Detta är det sista stoppet innan det startas till Red Planet.
På grund av några problem fick ett senare startdatum (mars i motsats till januari 2016) och expeditionstiden minskade med flera månader.
Detta uppdrag kommer att vara det första av två planerade stadierna av ExoMars-uppdraget.
Elektrisk känsla
De elektriska delsystemen installerades på Trace Gas Orbitter i november 2014 för att hjälpa stjärnspårare att behålla den korrekta riktningen av fartyget i rymden. Instrument för TGO installerades ovanför och under stjärnsensorerna.
"Detta kommer att säkerställa optimal placering av alla instrument från trackers, oavsett termiska och mekaniska snedvridningar i rymden", säger Europeiska rymdorganisationen i ett uttalande.
Toppkraft
TGO-solbatterier testades tillbaka i maj 2015. Dessa enheter är stora i området, nästan 8 meter långa (eller 26 fot). Arraysna läggs upp tills rymdfarkosten startas, eller snarare tills det går in i öppet utrymme, då kommer de att vara öppna när en stabil position i rymden nås. Solpaneler är den enda energikällan.
Landning på jorden!
TGO kommer också att landa på Schiaparelli-demomodulen, som mer formellt kallas ExoMars Entry. Du kan se Schiaparelli mer detaljerat genom att sitta på toppen av vagnen här (som visas på bilden) av flera specialister som ska koppla enheten med en kran istället för en båt på toppen av TGO. Schiaparelli kommer att få ytterligare kraft från rymdfarkosten.
Testförsändelser
På bilden kan du se Schiaparelli monterad på toppen av TGO. Medan Schiaparellis huvudsakliga funktion är att säkerställa snabb rörelse på Mars, är det nödvändigt att testa dess funktion innan modulen startas. För detta ändamål utarbetades det korta uppdraget av Trais Gus Orbiter. Det långsiktiga målet med TGO är att studera Mars atmosfär under lång tid och fungera som en länk mellan ExoMars rover och jorden fram till 2018.
Förberedelser
På fotografiet ligger TGO inuti värmekammaren. Detta görs för att se hur rymdfarkosten kommer att fungera under förhållanden som ligger nära de faktiska förhållandena i rymdmiljön.
"I synnerhet testar forskarna hur modulen beter sig när temperaturen förändras i högvakuum (rymdförhållanden) och hur modulen uppnår termisk jämvikt," skrev ESA.
