En grupp forskare kunde bestämma att svängningsgraden av ljus som avges av ett material vid absorption av supermassiva svarta hål i galaktiska centra bestäms av accretionshastigheten. Det vill säga den viktigaste faktorn är mängden "ätit" material.
Med tiden förändras det ljus som emitteras i hålmaterialet kraftigt men utan ett stabilt mönster vilket indikerar variation. Forskare vet att det finns en förändring, men det finns ingen exakt anledning till varför detta händer. Till exempel, när man granskar andra objekt, som stjärnor och galaxer utan aktiva kärnor, är det tydligt att deras ljusstyrka är konstant under en viss tid. Galaxier med aktiv kärna uppvisar emellertid en oförutsägbar ökning och faller i ljusstyrka.
Forskarna försökte studera hur amplituden för förändring av det emitterade ljuset är relaterat till den genomsnittliga ljusstyrkan hos den aktiva galaktiska kärnan, massan av det supermassiva svarta hålet och accretionshastigheten (mängden material som förbrukas per hål per år). Analysen visade att bland indikatorerna den viktigaste bör anses vara den senare.
Forskare har funnit att endast accretionshastigheten kan förutsäga variabiliteten hos sådana föremål. Det vill säga du måste ta hänsyn till mängden material som kommer in i det supermassiva svarta hålet. Om hon är på en kost eller överdriven, kommer ljusvariationen att avgöra situationen. Ju mindre det äter, desto allvarligare förändras det. Det är viktigt att förstå huruvida denna fysiska mekanism är en integrerad egenskap hos alla galaxer med aktiva galaktiska kärnor. De nya fynden utmanar det gamla paradigmet, vilket indikerar att amplituden för ljusvariation beror på ljusets aktiva kärna. Situationen har förändrats på grund av SDSS-data, som mätt parametrarna för 2000 liknande objekt. Det visade sig dessutom producera högkvalitativa ljuskurvor för ett stort urval av objekt, så att du självständigt kunde undersöka variationen för varje objekt.
Data som användes i arbetet erhölls från QUEST-undersökningen (La Silla) från 2010-2015, där 5 extragalaktiska fält observerades. Samt spektral information från SDSS (Sloan Digital Celestial Survey). Forskare hoppas att ytterligare utforska tidsskalan för variabiliteten hos aktiva galaktiska kärnor, och för detta behöver du ha ljuskurvor med en täckning på mer än 10 år.
