UGC 5101 Galaxy innehåller en aktiv kompakt kärna som frigör riklig strålning och kan stimulera stjärnornas födelse. På bilden av Hubble-teleskopet indikerar tidvattssvansen till vänster att vi står inför ett par sammanslagna galaxer
De flesta galaxerna i centren placerar ett supermassivt svart hål (SMBH). Men forskare förstår inte fullt ut den roll de spelar i bildandet och utvecklingen av galaxer. Många är överens om att det borde finnas en stark korrelation mellan SMBH och dess ljusstyrka, stjärnmassa och stjärnförhållanden i galaxen.
Dessa korrelationer tillämpas både i lokala galaxer och i tidigare kosmiska epoker. Men trots framsteg i studien av SMBH är det fortfarande oklart hur de påverkar inhemska galaxer. I vissa scenarier undertrycker de stjärnornas födelse genom att mata på material. I andra tvärtom förbättrar de utseendet på nya stjärnor genom att aktivera det interstellära mediet. För att förstå problemet användes en mängd olika datorsimuleringar. Födelsen av stjärnor är en av de viktigaste markörerna för galaktisk tillväxt. Forskare försökte mäta stjärnbildning, jämföra födelsens hastighet med ljusstyrka. Men strålningen från regionen runt ett supermassivt svart hål med accretion (aktiv galaktisk kärna - AGN) kan lätt förväxlas med en antydan om en stjärnfödelse. Röntgen kan användas för att bestämma ett separat bidrag från AGN, men damm och andra effekter påverkar prestandan.
Ett team av astronomer undersökte 323 galaxer med AGN, kraftfulla röntgenstrålar och aktiva födelsen av nya stjärnor (bestämda med fjärr-infraröda strålar). Galaxier är avlägsna, så deras ljus reser till oss ett avstånd på 2-11 miljarder år. Statistisk analys av provet visar att AGN i genomsnitt är ca 20% av den infraröda ljusstyrkan, men ibland kan den stiga till 90%. Det visar sig att det supermassiva hålet inte undertrycker stjärnfödelsen i galaxen, men ökar med påfyllningen av nya stjärnor.
