Konstnärlig tolkning av Proxima b cirklar runt den röda dvärgen Proxima Centauri.
Den jordliknande planet Proxima b ligger utanför vårt system inom dess beboeliga zon. Men strålningen får inte lämna en chans för atmosfärens närvaro, vilket minskar möjligheten att bilda livsformer.
Proxima är 4 ljusår och anses vara närmaste granne. Men planeten passerar inte framför en stjärna i det synliga spektrumet, så forskare tvingas spekulera på datormodeller.
En av sådana simuleringar ersatte vår planet istället för Proxima b för att spåra den stellära effekten. Även närvaron i den bebodda zonen ger inte 100% risk för livets födelse.
Mycket beror på atmosfären, som reglerar klimat, temperatur och garanterar ett skyddande lager från strålning. Modellen visar att Proxima Centauri-strålar slår hårt på planeten. Men hur snabbt blir atmosfären vilse?
Hög-energi ultravioletta strålar joniserar atmosfäriska gaser och knackar elektroner ut. Sedan får nya kraften att bryta sig ur tyngdens verkan och gå in i rymden. Som ett resultat är mängden strålning på exoplanets banbrytningsväg hundra gånger större än den på jorden. Detta drar ut inte bara de lättaste molekylerna (väte), men eliminerar också syre med kväve. Utarmningen utförs med en hastighet som är 10 000 gånger den av jorden.
Forskarna ansåg också två faktorer. Detta är temperaturen i termosfären - det värmer upp och ökar atmosfärutsläppen. Förutom storleken på den region från vilken elektroner dras ut - ökad känslighet på magnetiska poler. Beräkningar visar att Proxima b kan använda hela jordens atmosfär i 100 miljoner år.
När jag letar efter exoplaneter uppmärksammar forskare främst röda dvärgar, eftersom de är kalla och vanligare. Planeterna i närheten av dem är närmare, vilket innebär en högre chans för livets utseende. Men vulkanismen, det vanliga fallet av meteoriter och förlusten av atmosfären minskar risken för hållbarhet drastiskt.
